Färdigheter som fan

Det märks så tydligt hur mycket jag utvecklas som människa. Hur mycket jag lär mig från dag till dag, lära mig att använda färdigheterna från DBT. Som idag. Hela dagen har jag tyngts av en ångest, men en ångest som jag lyckats hålla på en okej nivå. En ångest som inte tar över och förlamar mig. Trots den har jag lyckats aktivera mig. Främst har jag läst bloggar i min iPhone. Jag har hittat massa nya bloggar att följa. Vissa som är sådär magiska och kickar igång min lust att leva. Min lust att fortsätta kämpa så jag också kan få ett såntdär riktigt liv. Inte det här halvlivet med sjukersättning och terapi.

Jag har också skrivit klart ett brev och börjat på ett nytt. Läst ytterst lite i Flickan under gatan som påverkade mig väldigt negativt, någonting jag skrev om i min bokblogg. Dagen i sig har väl inget känts speciellt… värd om jag nu skall använda mig av tonårsslang eller vad fan det nu är. Jag har inte riktigt lyckats göra så mycket vettigt, men jag har ändå levt. Fortsatt existera, och det kära vänner, är ett förbannat stort steg för mig.

Jag skall skriva lite i de andra bloggarna nu och sedan hjälpa Sofia med hennes ögonbryn, men sedan, efter det, skall jag sätta mig på balkongen med bubbelvatten, kofta och bok och plöja några sidor innan läggdags. Det kallar jag att göra det bästa av situationen.

Fint men ont

Sitter på balkongen, röker dricker cola och läser bloggar i min iPhone. Försöker andas i den extremt kvava värmen. Ibland är livet riktigt skönt, tror en undertryckande ångest.

Opposite action

Mår inte bra. Konstig dag, allting overkligt. Har precis sovit några timmar med älsklingarna. Vill sova vidare och komma bort från obehaget, men jag går tamejfan emot känslan. All the way.

Fina människor och snart ett helt varv!

Ligger i badet. Har med mig perfekt kaffe och en bra bok. Försöker varva ned.

Terapin var svår. Jag vaknade i förmiddags och mådde kasst. Sade till mamma att jag inte trodde att jag skulle ta mig iväg fastän hon skulle följa med mig. Hon ringde upp en stund senare och hade fixat skjuts. Min brorsa skjutsade oss dit och farmor och farfar sljutsade oss hem.

Jag orkade inte riktigt fixa till mig. Drog på samma kläder jag hade igår och försökte sminka ögonen lite. Ångesten lyste igenom.

Väl på färdighetsträningen kändes det bra. Det var sista sessionen i känsloregleringsmodulen. Nästa gång blir det mindfulness och snart nog är det dags för stå ut- färdigheter. Jag började i gruppen när de började med stå ut-färdigheterna vilket innebär att jag snart gått ett helt varv! Gissar på att det blir två varv till.

Idag tänkte jag på hur mycket jag trivs i min grupp, hur mycket jag tycker om människorna. Det kommer bli hemskt när andra och även jag själv slutar. Just nu önskar jag att vi kunde hålla ihop livet ut.

gå emot känslan ja

Det känns som jag kastat bort dagen. Istället för att vara effektiv, och må bra, satt jag och spelade Sims till klockan tre eller så. Sedan drog Sofia och jag iväg till Rusta och handlade lite och nu är vi hemma igen. Jag är dyngsvettig. Känner ångest där inne någonstans och känner för att skada. Men jag skall inte. Skall messa Bennie, ta en dusch och dricka kaffe. Det blir nog bra.

Två stora grejer på samma dag

Strax före tre skall jag cykla iväg med Kami och mamma till veterinären, så Kami kan få sin spruta. Om Kiba klarar av att vara ensam hemma kommer också Sofia att följa med.
Jag är nervös som fan. Två stora saker på en och samma dag. Cykla lång jävla, okänd väg och sedan in till veterinären. Jag försöker tänka positivt. Ändra inställning. Se det som ännu ett steg framåt. Visst känns det lite lättare, men det är fortfarande svårt. Gurgel typ.

Kompetenta Mana

Gårdagen blev relativt bra. Ingen fullpackad Mana någonstans. Dock mådde jag illa så inihelvete och låg halvt död i sängen och ville bara bort. Skallen dunkade som fan. När jag senare började må bättre läste jag ut en bok och lade mig efter ett någon gång (Bennie trodde jag var sjuk som inte lade mig så tidigt som jag brukar :P).

Idag kan jag nöjt konstatera att jag har öl kvar. Jag slutade dricka igårkväll när jag började känna av ångesten. Det är kompetent som fan.

Stundens syssla: hatar

Jag hatar. Sitter här och verkligen h.a.t.a.r. Otrevlig grannjävel som får mig att vilja fly fältet. Otrevlig för att Kami sprang fram till henne och började skälla. Hur fan skulle jag kunna se henne när hon står gömd bakom buskarna?
Vill inte bo här där äckliga hundägare kallar mina hundar för ”de där gaphalsarna.” Äckliga hundägare som inte verkar fatta ett skit.
Jag vill inte bo här. Hatar Rosta och alla präktiga fanskap som tror att de är så mycket bättre än alla andra.

Städdags

Erfarenheten säger mig att jag har lättare för att städa, fixa i ordning, om jag innan visar i bloggen hur hemskt det ser ut.

Litegrann framåt

Ett litet steg framåt, fast egentligen ganska stort, bort från passiviteten.

• bada och tvätta bort all skit – check