Färdigheter som fan

Det märks så tydligt hur mycket jag utvecklas som människa. Hur mycket jag lär mig från dag till dag, lära mig att använda färdigheterna från DBT. Som idag. Hela dagen har jag tyngts av en ångest, men en ångest som jag lyckats hålla på en okej nivå. En ångest som inte tar över och förlamar mig. Trots den har jag lyckats aktivera mig. Främst har jag läst bloggar i min iPhone. Jag har hittat massa nya bloggar att följa. Vissa som är sådär magiska och kickar igång min lust att leva. Min lust att fortsätta kämpa så jag också kan få ett såntdär riktigt liv. Inte det här halvlivet med sjukersättning och terapi.

Jag har också skrivit klart ett brev och börjat på ett nytt. Läst ytterst lite i Flickan under gatan som påverkade mig väldigt negativt, någonting jag skrev om i min bokblogg. Dagen i sig har väl inget känts speciellt… värd om jag nu skall använda mig av tonårsslang eller vad fan det nu är. Jag har inte riktigt lyckats göra så mycket vettigt, men jag har ändå levt. Fortsatt existera, och det kära vänner, är ett förbannat stort steg för mig.

Jag skall skriva lite i de andra bloggarna nu och sedan hjälpa Sofia med hennes ögonbryn, men sedan, efter det, skall jag sätta mig på balkongen med bubbelvatten, kofta och bok och plöja några sidor innan läggdags. Det kallar jag att göra det bästa av situationen.

Två stora grejer på samma dag

Strax före tre skall jag cykla iväg med Kami och mamma till veterinären, så Kami kan få sin spruta. Om Kiba klarar av att vara ensam hemma kommer också Sofia att följa med.
Jag är nervös som fan. Två stora saker på en och samma dag. Cykla lång jävla, okänd väg och sedan in till veterinären. Jag försöker tänka positivt. Ändra inställning. Se det som ännu ett steg framåt. Visst känns det lite lättare, men det är fortfarande svårt. Gurgel typ.

Gå emot känslan/ undvika att undvika

Jag tog mig upp ur sängen idag. Tids nog. Det var för kanske en timme sedan och med andra ord inte speciellt tidigt, men jag lyckades i alla fall tids nog.  Egentligen ville jag ligga kvar och bara sova bort dagen. Återigen är min kropp sådär tom på energi.
Jag skall försöka skaffa mig positiva erfarenheter så snart skall Bennie och jag ut i parken och spela badminton. Ikväll kommer Blaise hit. Vincent skall iväg på något läger och vi skall vara hundvakter till onsdag (tror jag). Skitmysigt ju 🙂

Liten uppdatering

I SÖNDAGS SÅG jag mitt ex’s vän A på Lidl. Senast jag såg A var när han stod i min hall tillsammans med mitt ex för att hjälpa honom hämta hans saker. A hade hållit tyst om mitt ex svek mot mig och jag skrek och gormade och slängde ut honom ur lägenheten.
  Det kändes skumt att se A helt plötsligt. Jag bara blängde. Och pang, sveptes bak i tiden i mina tankar och ångesten var över mig. Jag hatar påhälsningar från det förflutna.

I TISDAGS PAJADE min rygg och att ta mig till färdighetsträningen i onsdags var en omöjlighet. Idag känns ryggen bättre. Jag kan röra mig utan att vara nära till tårar av smärta.

IDAG… ÄR JAG bara mer eller mindre förstörd.

Krypningar

JAG VAKNADE MED ångest och den sitter fortfarande i. Återigen känns det som att jag kvävs. Gårdagskvällen var jobbig. Lade mig i sängen och läste medan Sofia, Bennie och Ollonet spelade Guitar Hero och snart nog somnade jag. Minns att Sofia kom in till mig och lät sur för att jag somnat. Och att hon sade att Ollonet skulle hem. Jag var helt borta.
Känner mig pissig som bara somnade sådär och inte ens tog mig upp ur sängen för att säga hejdå. Känner mig pissig som mådde så dåligt när det var meningen att jag skulle vara social och trevlig.

SOFIA OCH BENNIE ligger i sovrummet och sover. Jag och hundarna är vakna. Försökte läsa lite ute på balkongen, men klarade inte av att sitta kvar särskilt länge. Det kryper i mig. Vill ta någonting hårt och riva sönder mig själv, få bort det där som kliar och kryper och jävlas.

SKALL LETA UPP lite kläder och ta mig ut en sväng med hundarna. Försöka sätta mig där ute någonstans och vara mindful. Överleva det här.

Jobbig jävla subba

JAG ÄR PÅ så jävla dåligt humör. Och Bennie och Sofia är apor. Och jobbiga. Bennie sjunger på massa gagaga och Sofia bara kaxar sig.

IGÅR HADE JAG fullt upp. Sofia och jag följde med Vincent och Blaise hem. Lååång bussresa ut till helvetes Lillån – där jag gick på högstadiet och hatade praktiskt taget varenda sekund. Blev dock kär i Vincents rum och frågade chans på honom lite fint sådär.
Sofia och Vincent spelade Guitar Hero och jag lade mig i sängen och läste i en bok om punk. Försökte gosa med katten som bara tycktes vilja bli av med mig.
Fick en sån där känsla igen, av att vara onödig. Att jag inte behövdes. Så jag gick ut och rökte, började gå mot busshållsplatsen 40 minuter för tidigt. Hittade en pinne på vägen som fångade min uppmärksamhet och trummade med den på allt jag kunde komma åt medan jag gick framåt i snigeltakt. Tänkte alla de där jobbiga och hemska tankarna om att vara överflödig  och fastnade i en självföraktande diskussion med min hjärna. Sofia och Vincent hann ifatt mig när jag nästan var framme vid busshållsplatsen.

VI DROG UPP på stan och mötte Bennie. Jag köpte fyra dyra pocket och sedan gick vi till McDonald’s och fördrev lite tid. Bye bye till Vincent och buss hem och jag började läsa, i Någon sorts frid av Camilla Grebe och Åsa Träff. Psykoterapeuten i boken kallar sin borderlinepatient för trasig och med dåliga gener. Jag skulle flippa om någon av terapeuterna på DBTn kallade mig eller de andra för trasiga. Läste i boken nästan hela kvällen. Satt först på balkongen och försökte att inte skrämmas av åskan, men tillslut hamnade jag i sängen. Det var ganska mysigt och tiden bara rann förbi. Jag älskar att fastna i en bok sådär.

(Skriv hej från Bennie / Bennie)

IDAG KÄNNER JAG mig sådär jobbigt enerverande. Sån som jag ofta blir när jag har ångest. Jävlas med Bennie och Sofia och stör mig på allting med mig själv. Drömmer om att fastna i djupa samtal och komma ifrån den här jobbiga subban jag är just nu.
Ikväll kommer Ollonet hit och som vanligt har jag saknat honom som fan. Förhoppningsvis är jag på bättre humör tills dess.

Smitande hund och mindfulness

SITTER UTE PÅ balkongen. Det börjar bli lite kyligt, men annars är vädret vårigt och fint.
  Det har varit en intensiv dag idag. Vincent sov över hör och i förmiddags tog vi med hundarna ut i parken och lekte. Det är Kamis treårsdag idag och eftersom jag inte haft pengar att köpa någon present för än, ville jag skämma bort honom med lite lekande (skall köpa en present imorgon eller så).
  Kiba fick vara lös medan Kami och Blaise hade varsit långt blått snöre efter sig. Kiba skötte sig bra tills en dvärgpinscher dök upp från ingenstans och han sprang dit och började skälla.

JAG CYKLADE SJÄLV till och från terapin idag. Terapeut K lånade mig en bok (underbart!) – Mindfulness i hjärnan av Åsa Nilssone. Har läst drygt fyrtio sidor och den är verkligen intressant! Boken går djupare in på hjärnans funktioner och hur en kan träna upp hjärnan på samma sätt som en kan träna upp kroppen. Det blir helt klart roligare att träna mindfulness efter att ha läst boken och vet lite mer som djupet typ.

I EFTERMIDDAGS TOG jag ut alla tre hundarna själv. Blaise springer hit och dit, som den valp hon är, och vid ett tillfälle tappade jag Kibas koppel (han kutade iväg till parken, där vi brukar leka med hundarna och stannade tills vi kom). Annars gick det faktiskt riktigt bra. Det är en enorm skillnad att gå med tre hundar istället för två. Det skulle dock vara mycket lättare om Blaise inte var en ivrig valp som ständigt försöker bita Kiba i rumpan för att få igång lite lek 😛

Överlag mår jag riktigt bra idag!

Lösenordsskyddad: Vad som hände

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Jag vill inte vara med längre

SÅ ÄR DET tungt igen. Gårdagskvällen blev bajs. Ingen förstod vad som hände. Varför jag plötsligt blev arg. Började hota. Skyllde på borderline. “Seriöst. Jag har borderline. Jag slår ihjäl dig.”
Bennie för en stund sedan. “Vill du berätta vad det var som hände igår? Jag förstod ingenting.”
Sofia igår. “Vad var det som hände? Berätta för mig.”

DET GÖR BARA allting värre. Att ingen förstår. Att ingen fattade vad som hände, när det som hände faktiskt var en av mina absolut värsta mardrömmar.
När vi kom hem stoppade jag i mig den ynkla lilla halva sobril jag hade kvar här hemma och hävde i mig fyra folköl. Mejlade en tjej på facebook, som också har borderline, bara för att jag ville ha lite förståelse. Idag ångrar jag mig. Såklart. Varför mejlade jag henne? Varför i helvete var jag tvungen att störa henne med min skit? Jag är livrädd idag. Livrädd för att få svar.

DET KÄNNS SOM att jag faller tillbaka till det gamla. Den gamla Mana. Jag vill inte vara med och framför allt vill jag inte vara social. Jag har fått en avsmak för det nu. Uppenbarligen är det ingen som förstår och jag pallar inte med att utsätta mig för sådana situationer. Jag borde hålla mig hemma med mina böcker igen.

Me and my gang

SÅ JAG TOG mig iväg till färdighetsträningen helt på egen hand idag. Det var skönt att cykla dit. Känna vinden mot kroppen och den där känslan av frihet som brukar infinna sig när jag cyklar. Innan jag gick upp till de andra rökte jag en cigg och läste lite.
  Själva terapin gick riktigt bra och jag var otrolig social för att vara jag. För en gångs skull kände jag mig som en del av gruppen. Hade vissa problem med dömanden gällande mig själv dock. Att jag inte sade rätt saker, att jag sade för lite, att jag pratade otydligt… Sånt där, men hur som helst känns det bra just nu. Jag är nöjd med mig själv.

SNART SKALL SOFIA och jag ta en liten tur med hundarna. Kanske släppa dem lösa i parken en stund. Ikväll blir det ju TV-mys och jag har lättare för att koppla av (inbillar jag mig iallafall) om jag spenderar lite tid utomhus först. Det är ju trots allt maj månad nu. Det är meningen att jag skall spendera en jävla massa tid där ute. Synd bara att det är så kallt.